Amaryllis på Mattsgård: På banan igen.

Eller på nätet igen , kanske. Har haft datorn utlånad några dagar så därav min frånvaro också här.
En ny värmebölja tycks vi ha fått. Vilken lycka!
Men som tur är har vi ingen gammaldags höbärgning!. Det var jobbigt det i gången tid. Ser i kalendern att den 5 juli är dagen för start på höbärgning. Nu mera tar de väl det mesta i grönfoder i form av "traktor-ägg" som ses lite över allt utspridda på ängarna.
Allt går ju maskinellt nu. Annat var det förr....Först slåttermaskin , och ännu längre tillbaks var det hand-lien, Sedan "hösprätten" och högaffeln som redskap. Höräfsan att lägga i kalar och sedan ett varv till för att vända kalar så den gröna fuktiga sidan kom upp. Ville det sig illa kom det något regn och då var det att ta till högaffeln och människokraft att breda ut allt över åkern igen så det fick torka. Sedan i bästa fall räfsa ihop för att sedan "fusa" allt till ladan och åter greppa högaffeln och lyft in allt i ladan där följande person tog undan , emot, och flyttade famn för famn av höet ,längre in i ladan. Där ungarna sedan trampade till höet så att mesta möjliga skulle rymmas in i ladan
I sämre väderförhållanden var det att lägga upp allt på störar. Sedan stod de där som gubbar för att torka allt medan nytt gräs, nyvällon, växte upp runt höstörarna. Sedan när det varit på stör någon vecka och det blev flera torra dagar på rad, blev det att lägga av allt och köra in till hus och lador.
Hå, hå, blir alldeles slut bara av att tänka på det!
På senare tid av min uppväxt, början på 1960-talet, blev det dock mera maskinellt. Traktor-slåttermaskin och inte en gammal häst-slåttermaskin som var fixad för traktor. Traktordragna hö-vändare och fingerhjulsräfsor. Hö-svans att fusa ihop- fösa ihop- höet med och transportera hem det med . Hö-hiss som drog upp hela lasset på en gång på höskullen, med hjälp av traktorn.
Ja ja, det var tider det!